Första dygnet

Så här mer än ett dygn efteråt så känns det fortfarande som igår. Fullständig lycka blandat med en känsla av man inte har fattat någonting. Man är helt upp och ner i huvudet. Men man börjar sakta att inse att den lilla krabaten ska med oss hem senare i veckan...

Noel mår bra men kommer att fortsätta sin vistlse på neonatal och nu kommer Karin att få ett enkelrum där inne så att vi kan ha Noel hos oss hela tiden. Karin mår också bra och är lika glad och förvirrad som jag.

Något som jag glömde bort att skriva igår i all lycka var att Karin följde Beas mammas råd och hade fixat till tånaglarna i lördags. Så hon hade snygga tår! Jag däremot hade sunkiga strumpor på mig som säkert hade använts en dag för mycket. Gällande enkätundersökningen om jag skulle svimma eller inte så kan jag meddela att jag inte svimmade. Jag var med Karin hela tiden inne på rummet. Jag måste säga att en sådan adrenalinkick och fokusering som man hade tiden på förlossningsrummet har jag aldrig varit med om. Nu när det börjar släppa så känner man hur trött man är och när man tittar sig i spegeln är det en väldigt trött uppsyn som möter en.

Nu är jag hemma och vilar upp mig lite och ser till katterna. Var en sväng på jobbet och pratade med alla känns det som. Jag tror att jag var där i 1,5 timme innan jag kom iväg. Jag kommer att jobba halvtid som det ser ut den här veckan.

Idag har jag varit med Noel ett tag på förmiddagen under tiden som Karin duschade. Vi satt en timme och han låg på mitt bröst och sov och krystade om varannat. Detta ledde till första blöjbytet som gick bra.

Även idag har jag sett att Noel är världens sötaste kille! Jag har sagt till honom att han kommer att bli mammas lilla gospojke (givetvis även pappas!). Inatt sover jag hemma medans Karin får sova med Noel i det nya rummet. Jag ska dit en sväng i eftermiddag och se till dem.

Håll koll på webbisar idag för han kommer säkert att komma med där snart.

/Mikael